Olympiastadion München

–Jag har fotograferat mycket rumsliga miljöer och arkitektur i flera meningar; det dokumentära men också arkitektur som modell, idé eller dröm. Denna bild är dokumentär, även om den är lite skruvad i färgerna och hårda kontraster. Det välvda mjuka taket, de hårda strålkastarna hängande i taket, bassängen som en romb i bilden. Man kan se att någon är på väg och en har precis hoppat i bassängen, ringarna på vattnet sprider sig. Några sitter vid bassängkanten och dinglar med fötterna i vattnet, kanske tvekar de att hoppa i. En simhall har en speciell känsla, de flesta av oss har lärt sig att simma i en sådan. Jag minns klor doften från när jag var liten, ofta en känsla av både glädje och samtidigt en otäck känsla att stiga ner i det kalla vattnet. Detta är inte längre en tävlingshall för OS, säkert för andra tävlingar men inte just vid detta tillfälln när jag var där. Självklart går det inte att undvika att tänka på vad som hände OS 1972, det kända gisslandramat i München, då 11 israeliska idrottsmän mördades på sitt hotell under OS-spelen. Gärningsmännen var från gruppen Svarta september.